Juni 2009
Första ridturen i Sthlm.
6:e juni fick London komma till Stockholm och jag var världens lyckligaste! Jag red barbacka första veckan då vi inte hade någon sadel, men när vi sedan fick hem en utprovad började vi träna på riktigt. Fokuserade mest på dressyren i början och i slutet av månaden hade vi ett litet träningsläger i stallet som jag var med på, ett dressyr och ett hoppass varje dag och det var jätte bra eftersom jag lärde känna London ordentligt. Han var jätte rolig att rida!
Första gångerna jag galopperade på honom ute var han lite tokig, han hade väldigt svårt att galoppera rakt fram, han verkade inte riktigt veta vart han skulle göra av sina ben så han sprang lite mer på tvären. Han tyckte att det var så roligt! Men ju mer vi red ut och galopperade, ju bättre blev det. Han tyckte att det var jätte roligt :)
Maj 2009
Första mötet med London.
Vad kan jag säga? Jag var kär på en gång. Och visst är det väl så det ska vara, kärlek vid första ögonkastet? På den tiden hade London man som stod rakt upp och han såg sådär busigt söt ut. Och hans gångarter var helt underbara, vi flöt fram! Och han hoppade så mjukt och snällt. Allt kändes jätte bra! Och jag hade förstås bestämt mig.
Ett par veckor senare besiktigades London och gick igenom med bravur. Hade redan en ponny hemma i stallet så han fick tyvärr inte följa med på en gång, men vi bestämde ett datum och jag längtade...
London nu och då
När London kom till Stockholm var han rätt omusklad, inte så farligt men han var inte riden så jätte mycket under våren p.g.a. tidsbrist. I dressyren var han lite väl "inåtställd" i kroppen, det var svårt att få honom riktigt rak och i hoppningen var han faktiskt ganska stressad, så fort han gjorde fel fick han panik och visste inte vart han skulle ta vägen. Det samma gällde på tävlingsplats, han blev lite stressad inne på banan och visste inte vad han skulle göra. Han var aldrig dum, men det var något att jobba på.
Vi byggde upp ett starkt förtroende och all stress i hoppningen var som bortblåst efter dryga halvåret, i dressyren började han också bli rakare men jag hade inte riktigt hittat knapparna, eftersom han ridits av i princip samma ryttare i sju års tid.
Den största skillnaden nu mot när London kom är hans lugn, han har blivit mycket lugnare i alla situationer. Och det har han varit i minst ett års tid. Han stressar aldrig upp sig längre och tar saker som de kommer, precis som han ska. Han har alltid varit snäll att hantera och rida men jag tror att han har utvecklats mycket också, precis som jag har. Vi har utvecklats tillsammans.
Sen har jag ju hittat alla knapparna, vilket gjort allt mycket enklare.
Då - Nu
Tove & London
En ny kategori, ett inlägg för varje månad som London och jag delat. Framgångar, motgångar, allt.
Text och bilder. Hoppas ni vill läsa!
You're the best thing no matter what <3
