London nu och då
När London kom till Stockholm var han rätt omusklad, inte så farligt men han var inte riden så jätte mycket under våren p.g.a. tidsbrist. I dressyren var han lite väl "inåtställd" i kroppen, det var svårt att få honom riktigt rak och i hoppningen var han faktiskt ganska stressad, så fort han gjorde fel fick han panik och visste inte vart han skulle ta vägen. Det samma gällde på tävlingsplats, han blev lite stressad inne på banan och visste inte vad han skulle göra. Han var aldrig dum, men det var något att jobba på.
Vi byggde upp ett starkt förtroende och all stress i hoppningen var som bortblåst efter dryga halvåret, i dressyren började han också bli rakare men jag hade inte riktigt hittat knapparna, eftersom han ridits av i princip samma ryttare i sju års tid.
Den största skillnaden nu mot när London kom är hans lugn, han har blivit mycket lugnare i alla situationer. Och det har han varit i minst ett års tid. Han stressar aldrig upp sig längre och tar saker som de kommer, precis som han ska. Han har alltid varit snäll att hantera och rida men jag tror att han har utvecklats mycket också, precis som jag har. Vi har utvecklats tillsammans.
Sen har jag ju hittat alla knapparna, vilket gjort allt mycket enklare.
Då - Nu
Kommentarer
Jenny
Fin blogg :)
Trackback
