Vi red på andra sidan vägen, bort mot gokartbanan och tillbaka. På dit vägen lyssnade han bra, gjorde ett glädjeskutt i första galoppen sötnosen, var lätt i handen osv. Red på så sätt att han fick galoppera sex lugna språng och sedan saktade jag av till trav eller skritt en bit, galopperade sex språng och saktade av igen och så fortsatte vi så. Det fungerade bra. Där vägen är väldigt kurvig kunde jag göra lugna, rena byten och han kändes riktigt trevlig. Lät honom även sträcka ut ordentligt på en raksträcka vilket han tyckte var skönt!

Åkern vid gokartbanan var helt fri från snö så jag gav mig in på en utmaning, att hoppa över det vattenfyllda diket med honom. Vi har hoppat det förut utan problem men då var det snustorrt och vi hade hoppat mycket terräng bara någon vecka innan. Tror att någonting har hänt när han hoppat dike tidigare då han helt enkelt stänger av, man får ingen kontakt med honom. Men med lite övertalning fick jag över honom från båda hållen och det tog inte alltför lång tid, så jag nöjde mig och red tillbaka.

På hemvägen höll han på att dra mig ur sadeln ett par gånger när jag ville göra övergångar men till slut lyssnade han och höll huvudet uppe hela tiden och kunde rida samma intervaller som på dit vägen. Avslutade med övergångar skritt-halt och sedan fick han sträcka ut på långa tyglar.

Nu ska vi nöta diken resten av våren, det behövs :)

Kikade lite på Tusse-träningarna i ridhuset medan jag väntade på bussen och pratade lite med Tusse förstås :)

Såhär läskiga tycker London att diken är ;)