Idag var London rent av JOBBIG!
Skrittade fram i skogen, bilrundan. Och jag undrar verkligen varför han blivit så "giraffig" i skritten?! Han dra fram huvudet så fort jag tar i tygeln och jag får verkligen kämpa för att få ihop honom?? Men fick honom sedan i en bra form och han lyfte bra på fötterna. Hoppade ett litet dike på vägen ut ur skogen och så fort vi kom ut på slingan försökte han sticka iväg i galopp. Så brukar han inte göra?? Men jag travade ett varv innan jag lät honom galoppera, vilket var en katastrof. Här sprang han fortare än han någonsin gjort (men åtminstone inte på tvären) med huvudet antingen uppe i luften eller mellan benen. Jag blev förstås arg på att han inte ville ta mina förhållningar så då blev det lite dragkamp. Men när han varit på liknande humör tidigare har han varit lätt och trötta ut men idag var det omöjligt :< Vi galopperade runt-runt ängarna i det tempot han ville,vilket var alldeles för snabbt, förstår inte hur hans ben håller! Avbröt ett par gånger för att skrittpausa så att han (och jag) inte skulle få en hjärtattack, men eftersom han inte ville lyssna på förhållningarna så fick jag nästan lägga mig på hans rumpa och dra så hårt jag kunde i tyglarna för att få minsta respons. Men jag kunde ju inte hålla på och galoppera runt-runt i evigheter så efter 1½ timmes ridtur så gav jag upp och skrittade av. Fyfan säger jag bara. Och min nacke pallar verkligen inte det här...
Förhoppningsvis är han hyfsat avgalopperad nu så att han blir lite lugnare. Har medryttare nu i två dagar och så har jag tänkt rida ut på onsdag men tredelat är inte ens ett alternativ. Förhoppningsvis galopperar Elin honom så mycket som möjligt så även fast hon rider på banan. Dock brukar han ju vara mycket lugnare på banan än när man rider ut, men vi får se :P