Jag hyrde Wonder Boy, Boyen, från Karlshem på Ekerö. Han kom till Telis (stallet vi stod i tidigare) den första oktober 08 och åkte tillbaka till Ekerö den femte juni 09.

I början när jag hade Boyen var det väldigt blandade känslor, han var ganska stressad och nervös den första veckan och ganska svår att ha och göra med, men trots det var han snäll. Jag trivdes jätte bra med honom under hela tiden och han var verkligen en perfekt läromästare i hoppningen. Han hoppade allt men var dock tittig så läskiga hinder hoppade han inte så gärna, men bara han fick titta på dem så hoppade han sedan utan att tveka.
Han föddes 1991 och hade fötts som tvilling. Hans ben hade varit rätt så ihop tryckta och krumma så de hade varit gipsade de första månaderna i ett försök att se om det skulle bli bättre. Och det blev det ju, han har fortfarande små märken efter gipsen.

Han var ganska stel att rida men gjorde ändå alltid sitt bästa. I december började han ha problem med ett öga, det var svullet och irriterat. Till och från var det bättre men till slut åkte vi till Strömsholm där de har en ögonspecialist. Dit åkte vi fyra gånger med honom, en bra erfarenhet för mig men även lite sorgligt eftersom vi tidigare planerat att ev. behålla honom.

Men han var ju dock 18 år och jag ville ha en pigg och glad ponny att tävla med, en så länge gick det ju bra i de lägre klasserna på honom men han skulle nog inte orka länge till.
Under våren började han gå riktigt fint i dressyren också, vilket förvånade mig. Vi startade två lokala hopptävlingar och det gick väl helt okej. Han var väldigt hingstig av sig så det var ganska jobbigt på tävlingar, och så var han ju som sagt väldigt tittig. Vi startade även en stallhoppning hemma och där gick vi nolla.
Boyen kunde faktiskt hoppa till bara han såg en sten som han sett flera gånger tidigare, som om han tänkte att den faktiskt kunde vara farlig den gången, eller att något skulle hoppa fram bakom den.
Det var helt klart blandade känslor när jag lämnade tillbaka honom också. London skulle komma dagen efter så jag försökte tänka på det men det kändes såklart ändå sorgligt.

Jag lärde mig verkligen jätte mycket under tiden jag hade Boyen
 och jag saknar honom väldigt mycket. Är det någon av er läsare som vet hur han har det idag så får ni gärna höra av er, eller om det bara är någon annan information ni vill dela med er av, tacksam för allt :)

Wonder Boy
- 1991 -
Möllans Castro – Lamony Boy
Du är älskad och saknad <3

Klicka på bilderna för att se i stort format.
Kommentera gärna :D